Marti Brom

Marti Brom är en dynamisk rockabilly & rock’n’roll-artist. Med stor karisma och högt tempo genomför hon sin show där hon framför en hel del eget material samt en del välkända covers. Martis starkaste influenser är Suzi Quatro men även Wanda Jackson, Petula Clark, Patsy Cline, Dusty Springfield och Billie Holliday. Under 80-talet var hon inne på punk under en period men inte förrän i början på år 1990 när hon flyttade till Austin, Texas började hon framträda på scen mera regelbundet och då mestadels som en act av Jet Tone Boys där gruppen High Noons medlemmar Shaun Young och Kevin Smith ingick.

Marti var och är också starkt begeistrad av gammalt klädmode framförallt då 50-talsstil och jobbade under 80-talet i många år som anställd i klädesbutik. Från 1991 blev hon artist på heltid och spelade in sin första singel på bolaget Renegade Label 1993. Spelade in ett livealbum 1995 som fick titeln Lassoed Live på en radiostation i Austin, Texas. Under 1995 inledde hon ett samarbete som sedermera skulle bli långvarigt och succéartat med det finska skivbolaget Goofin Records där hon spelat in ett flertal CDs. Goofin Records såg också till att hennes skivor släpptes och distribuerades ut på den internationella marknaden.

Marti Brom har också vunnit diverse Awards såsom ”Best New Act in 1993” utsedd av ”Music City Texas Magazine”. “Best Female Vocalist 2000” “Free Form American Roots Disc Jockeys” samt år 2000 blev hon invald i "Rockabilly Hall Of Fame”. Hon har turnerat i åtskilliga länder genom åren och besökte Sverige senast år 2015. Hon blev även nominerad till årets kvinnliga rockabillyartist i U.S.A. 2014 samt har också medverkat i det populära tv-programmet Antikrundan under vintern 2015 och är med på John Lindberg Trios senaste CD-album med en duett. I februari 2016 vann hon pris som bästa rockabillykvinna på Ameripolitan Music Awards.

Här är några länkar till Marti Brom och Rancho Notorious på youtube:

AMBUSH - https://www.youtube.com/watch?v=6TBXs4arbM8

LATCH ON - https://www.youtube.com/watch?v=NCDlqll5FPs

MASCARA TEARS - https://www.youtube.com/watch?v=S2ngrVRghOc

OLD WINE DRINKER - https://www.youtube.com/watch?v=f6uhW2sNAik

WHAM BAM JAM - https://www.youtube.com/watch?v=dBCuw4XeXCs

EAT MY WORDS - https://www.youtube.com/watch?v=xZGOAjsdwr0

WestWend / Wendy Crowe

WestWend är en americana/country-duo som består av Jonathan Maness (gitarr, sång) och Wendy Crowe (sång). Duon startade 2011 i Knoxville, Tennessee, och framför och spelar in ny traditionell country. Med Jonathans rötter i bluegrass och Wendys rötter i Delta blues, klassisk country och Motown, har de förenats i ett sound som är helt och hållet deras eget.

WestWends senaste CD, Linger For A While (2014), tar bluegrasstandards och gör dem som nya igen, medan deras originallåtar fångar publiken med en traditionell känsla. Wendys röst är närmast att jämföra med Alison Krauss', medan Jonathans rika baryton och flinka plektrumspel är välkända på båda sidor av Atlanten. WestWend har uppträtt på några av de största festivalerna i USA och Europa, bland annat Bristol Rhythm and Roots Reunion, National Cornbread Festival, St. Augustine Seafood Festival, Pensacola Great Gulf Festival, med flera.

De uppträdde också under en 14-dagarstur i 5 europeiska länder, bland annat Spring Bluegrass Festival i Schweiz. De har också agerat förband till Rhonda Vincent, Guy Clark och Tyler Hilton.

Vägen fortsätter framåt för WestWend, och deras andra album är planerat att släppas i Juli 2016. Vart vinden än blåser kan du vara säker på att få se WestWend i en stad nära dig.

 WestWend: http://www.westwendmusic.com/

Shelby Lynne

Shelby Lynne är en Grammy-vinnande countrysångerska som fick kritiskt bifall för sitt album I Am Shelby Lynne och som gick vidare genom att grunda sitt eget skivbolag. Hon har också spelat som Johnny Cash's mor i filmen Walk The Line.

Shelby Lynne föddes i Quantico, Virginia, och växte upp i ett musikaliskt hushåll i Alabama. Efter high school flyttade hon till Nashville, där hon snart lyckades få ett skivkontrakt och ge ut sitt första album, Sunrise. Efter mer än ett årtionde i branschen erhöll hon sin första Grammy för sin release 1999, I Am Shelby Lynne, ironiskt nog för Bästa nya artist. Så småningom startade Lynne sitt eget skivbolag, Evenso Records. Lynne har stadigt byggt upp sin fanbase tillsammans med sin label, med album som Just A Little Lovin' och Revelation Road.

Tidiga år.

Shelby Lynne Moorer föddes 22 oktober 1968 i Quantico, Virginia, och växte upp i Frankville, Alabama. Hon kom från en musikalisk familj, och huset var fyllt med den klassiska countrymusikens sound, så väl som The Beatles och Elvis. Hennes mor var en naturlig sångerska, och hennes far började lära henne att spela gitarr vid ungefär sju års ålder. Lynne sade en gång i en intervju: "Jag sjöng innan jag kunde prata."

Tragiskt nog var Lynne, vid 17 års ålder, och hennes yngre syster Allison hemma, när deras far, som vid denna tidpunkt var avlägsen från familjen, sköt och dödade deras mor på gräsmattan framför huset, och sedan sköt sig själv.

Flytt till Nashville

Efter high school gifte sig Lynne med sin tonårskärlek, och beslutade sig för att lämna bakom sig sitt liv i Alabama, och paret packade 1989 sina väskor för att åka till Nashville, så att hon kunde följa sina musikaliska drömmar. Så snart de hade nått Tennessse mötte Lynne sångskrivarveteranen Bob Tubert, och gav honom sin demo-tape. Tubert gillade den och spelade upp den för TV-producenten för Nashville Networks Nashville Now, som bjöd in Lynne att uppträda i showen. Framträdandet drog till sig CBS Records' uppmärksamhet, och Lynne erbjöds ett kontrakt med detta skivbolag.

Under de kommande tre åren producerade Lynne ett album per år: Sunrise (1989), Tough All Over (1990) och Soft Talk (1991), och hon lyckades även få ett antal hitlåtar. 1991 vann hon Academy of Country Musics pris för Bästa nya kvinnliga artist.

Tempobyte: I Am Shelby Lynne

Lynne var aldrig benägen att slå sig till ro, och efter två ytterligare album kände hon en hunger för ett skifte bort från Nashville-systemet, och för sitt nästa album anlitade hon producenten Bill Bottrell, som hade arbetat med artister som Michael Jackson, Madonna och Sheryl Crow. Det album som blev resultatet, I Am Shelby Lynne (1999), spelades in långt från Nashville vid Kaliforniens norra kust, och gav Lynne grammyn för Bästa nya artist 2000 -- vilket var särskilt pikant i och med att hon redan varit i musikbranschen under närapå 13 år.

(Vid ungefär samma tidpunkt släppte hennes syster och countrysångarkamrat Allison Moorer sitt eget debutalbum, Alabama Song (1998), och hon skulle senare komma att släppa fler album, bland annat Miss Fortune (2002), Getting Somewhere (2006) samt Crows (2010), med flera.)

Love, Shelby släpptes 2001, och följdes av två egenproducerade album: Identity Crisis (2003) samt Suit Yourself (2005). Just a Little Lovin', hennes kritikerrosade hyllning till Dusty Springfield, släpptes 2008. Och samma år som Suit Yourself kom ut, gjorde Lynne sin skådespelardebut som Johnny Cashs mor i filmen Walk the Line. Hon har även spelat i TV-showerna Head Case (2007) och Army Wives (2009).

Revelation Road och julalbum

Lynne visade åter sitt behov av att ta en annorlunda väg genom att grunda sitt eget skivbolag, Everso Records, och dess första release, Tears, Lies and Alibis, gjorde debut som nummer 16 på Billboard's Top Independent Albums i april 2010. Albumet hade framgång även bland kritiker, och Newsday kallade det för "hennes starkaste album på ett årtionde." Efter denna kritikerframgång släppte Lynne sin första julsamling, Merry Christmas, i tid för 2010 års julfirande.

2011 släppte Everso Revelation Road, och Lynne gav sig ut på en årslång akustisk soloturné. 2013 kom en EP med fem låtar, Thanks, ut, och fick strålande recensioner från tidskrifter såsom Mother Jones och The New York Times. Lynne sade om albumet: "Dessa låtar är ett sätt för mig att uttrycka min kärlek och tacksamhet till universum och till alla musikälskande själar där ute, för den vänskap och gemenskap som musik ger oss."

Shelby Lynne discography

Leslie Anne Sloan

Miss Leslie, eller Leslie Anne Sloan som hon egentligen heter, började sin musikaliska bana redan som femåring då hon började lära sig spela klassisk violin. Dock var de första sångerna hon lärde sig spela på egen hand bluegrasslåtar, då hon växte upp bl a i Kentucky. Hon fick tidigt också lära sig spela Texas-fiddle efter att familjen flyttat till denna delstat. De övriga i familjen var också musikaliska, så när Leslie var 14 bildade familjen ett bluegrassband som uppträdde i Houston med omnejd. Hon märkte då att hon älskade att uppträda på scen.

2004 startade hon sitt band, Miss Leslie & Her Juke-Jointers, som även hennes far och dåvarande make var med i. De spelade honky tonk-musik och uppträdde över hela Texas. 2005 släppte bandet sitt första album, Honky Tonk Revival och året därefter ett live-album, Honky Tonk Happy Hour.

2006 började Miss Leslie skriva sina egna låtar och den fenomenala steel-guitarspelaren Ricky Davis anslöt sig till bandet. Han blev senare också hennes nya man. Hennes sånger karakteriseras av mycket känsla och passion.

Miss Leslie´s första egna album, Between the Whiskey and the Wine, innehåller 13 låtar från hennes egen penna. Det är uppriktiga låtar med starka texter om kärlek och sorg med inspiration hämtad från barmiljön. Detsamma kan man säga om hennes senaste album Wrong Is What I Do Best, som nyligen släppts. Denna skiva fick 4½ stjärnor av den välkända tidskriften Country Music People. Av albumets 14 låtar har Miss Leslie skrivit alla utom en, vilken hennes syster Hilary Sloan har komponerat.

Förutom att vara en duktig honky tonk-fiddler sjunger Miss Leslie med liknande intensiva känsla som de legendariska Patsy Cline och Connie Smith, och på scen skulle man nästan kunna säga att hon är som en kvinnlig Ray Price, när hon med stor inlevelse och stark känsla framför sina och andras verk.

Jack Scott

Jack Scott (född Giovanni Domenico Scafone Jr. 24 januari 1936 i Windsor, Ontario, Kanada) är en kanadensisk-amerikansk singer/songwriter. Han var den första vita rock'n'roll-stjärnan som kom från Detroit, Michigan. Han upptogs 2011 i Canadian Songwriters Hall of Fame, och har kallats för "den tveklöst största kanadensiska rock'n'roll-sångaren genom tiderna."

Scott tillbringade sin tidiga barndom i Windsor, Ontario (Kanada), på andra sidan floden från Detroit, Michigan i USA. När han var 10 år gammal flyttade hans familj till Hazel Park, en förort till Detroit. Han växte upp med hillbillymusik, och lärde sig att spela gitarr av sin mor Laura. Som tonåring siktade han på en sångarkarriär under artistnamnet "Jack Scott." Vid arton års ålder startade han bandet Southern Drifters. Efter att ha lett detta band i tre år skrev han 1957 kontrakt med ABC-Paramount Records som soloartist. Efter att 1957 ha spelat in två lokalt framgångsrika hitlåtar för ABC-Paramount gick han över till skivbolaget Carlton, och fick en tvåsidig landsvid hit 1958 med "Leroy" / "My True Love." Skivan sålde i över en miljon exemplar och Scott fick sin första guldskiva. Senare under 1958 nådde "With Your Love" topp 40. Totalt blev sex av tolv låtar på hans första album hitsinglar. På de flesta av dessa spår backades han av vokalgruppen Chantones.

Han gjorde militärtjänst i den amerikanska armén under största delen av 1959, just när "Goodbye Baby" hade nått topp 10. Under 1959 nådde han även listorna med "The Way I Walk."

I början av 1960 bytte Scott återigen skivbolag, den här gången till Top Rank Records. Han spelade sedan in fyra Billboard Hot 100-hits: "What in the World's Come Over You," "Burning Bridges," "Oh Little One" samt "It Only Happened Yesterday." "What in the World's Come Over You" förtjänade Scott hans andra guldskiva. Scott fortsatte att spela in och framträda under 60- och 70-talet. Hans låt "You're Just Gettin' Better" nådde de nationella listorna 1974. I maj 1977 spelade Scott in en session med discjockeyn på BBC Radio 1, John Peel.

Scott har haft fler USA-singlar (19) under en kortare tidsperiod (41 månader) än någon annan skivartist -- undantaget The Beatles, Elvis Presley, Fats Domino och Connie Francis. Scott skrev själv samtliga sina hits utom en, "Burning Bridges."

Hans eftermäle placerar honom bland rock'n'rollens största legender. Det har sagts att "med undantag av Roy Orbison och Elvis Presley utvecklade ingen vit rock'n'roll-artist en finare röst med större omfång än Jack Scott, eller skapade en mer övertygande samling alster inom rockabilly, rock'n'roll, country-soul, gospel eller blues."

2011 upptogs han i Canadian Songwriters Hall of Fame. Mer nyligen nominerades Scott till Hit Parade Hall of Fame. Han sjunger och turnerar fortfarande aktivt till dags dato, och bor i en förort till Detroit.

Sonny Burgess & The Legendary Pacers

Bandet startades 1955 i Newport, Arkansas. De hade fem singlar på Sun Records: "Red Headed Woman and We Wanna Boogie", "Thunderbird", "Ain't Got a Thing", "Bucket's Got a Hole In It" samt "Sadie's Back In Town". De hade också en hit 1965 på Razorback Records med "The Short Squashed Texan". Red Headed Woman and We Wanna Boogie har röstats fram som den vildaste plattan som någonsin spelats in. Sonny and the Pacers spelade på klubbar, festivaler, shower och colleges över hela USA och Kanada. De var en av rock'n'rollens pionjärer och reste tillsammans med Johnny Cash, Roy Orbinson, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins, Elvis Presley, Danny and the Junior, Conway Twitty, Patsy Cline, Ronnie Hawkins, Billy Lee Riley, Ace Cannon, Charlie Rich, Teddy Riedell, Narvel Felts, och många andra.

För ett antal år sedan samlades bandet åter för att spela in They Came From the South, och de har nu ytterligare en storartad CD ute som heter Still Rockin' And Rollin'. CD:n har fått lysande kritik och röstades juni 2000 fram i Europa som det bästa albumet inom klassen "country and roots." På båda CD:erna finns Sonny Burgess, Bobby Crafford, Jim Aldridge, Fred Douglas, Kern Kennedy samt J.C. Caughron med. Charles Watson II spelar fiol på albumet Still Rockin' And Rollin'.

De har sedermera spelat in fler CD:er och album. 2012 hade de en LP-release på Cleopatra Records: Live At Sun Studio. 2013 kom en CD-release i Sverige på Teddy Records, kallad Live In Sweden.

I april 1999 spelade the Pacers på en världsberömd rockabilly-show i Las Vegas, och stal showen helt. I maj 1999 röstades Sonny Burgess in i Rock and Roll Hall of Fame of Europe. I maj 2000 spelade de inför Rockabilly Hall of Fame i Jackson, Tennessee, tillsammans med Narvel Felts, Ace Cannon, The Crickets, The Comets, Brenda Lee, Stan Perkins, D.J. Fontana, Scotty Moore, W.S. Holland, med flera.

De upptogs 2002 i Rockabilly Hall of Fame in Jackson, Tennessee. 2007 inlemmades de även i Walk Of Fame i Hot Springs, Arizona, samt även i Arkansas Entertainers Hall Of Fame, som är belägen i Pine Bluff, Arizona.

The Rock and Soul Museum i Memphis öppnade också i maj 2000, och innefattar en utställning om the Pacers. I oktober 2000 ombads de spela under en särskild show på Peabody Hotel i Memphis, för att hedra Sam Philips och hans bidrag till Sun Records.

De har spelat över hela världen, såsom Japan, Australien, Europa och Kanada. De har spelat på Lincoln Center i New York, Library Of Congress och Kennedy Center i Washington DC. De spelade på Montana Folk Festival, Bangor, Main Folk Festival, Richmond VA Folk Festival, och uppträdde tillsammans med The Million Dollar Quartet i Chicago, Illinois.

Bandet har med fyra låtar i en film som släpptes 2013 och handlade om matchen i amerikansk fotboll 1969 mellan Arkansas och Texas. 2011 spelade bandet på Dukes Of Hazard Reunion i Virginia.

2013 var the Pacers' femtioåttonde år i musikindustrin.

De spelar 50-talets musik bäst för att de var med och hjälpte till att uppfinna den!

Sonny Burgess & The Legendary Pacers är för övrigt en av Bruce Springsteens största idoler.

http://www.legendarypacers.com/

WC Edgar

I denna inte så perfekta värld, med en fasad av pojkband med vackra ansikten men absolut noll substans, och slappa Idol-shower fyllda med dåliga karaoke-sångare, finns en 1,90m lång sångare som står stadigt rotad i countrymusiken.

Från en turné i Australien 2008, till en stående ovation från över 10 000 fans i Craponne i Frankrike 2009, till en virvelvind av tio shower i tio städer på tio dagar i Spanien, till sju resor till Frankrike på mindre än sex månader: Nashville-skivartisten, singer/songwritern WC Edgar är the real deal.

Efter att ha flyttat till Nashville i februari 1989 blev WC nära vän med många sångare och låtskrivare, bland annat Tracy Lawrence, Daryle Singletary, Tim McGraw med flera...

Hans biografi ser ut som ett slags countrymusikens "vem är vem," och han har spelat steel-gitarr åt alla från Alan Jackson till Tim McGraw, Dale Watson, Ty England, Marty Haggar, Jeff Carson, Johnny Lee, Whitey Morgan, Lucky Tubb, Leroy Van Dyke, de medverkande i Nashville Oprylands Country Music USA Show, plus otaliga andra...

Som självständig artist är han en bra bit på vägen då han kommer att spela in, producera och släppa sin fjärde CD, på sitt eget skivbolag. Andra CD:er är bland annat Alcohol Of Fame (2007), Old School Survivor (2011) och Non-Conformist Deluxe (2014).

WC Edgars musik spelas på tusentals radiostationer jorden runt, bland annat Pandora, Spotify, Rhapsody, iTunes, XM, Direct TV Channel 811, Honky Tonk Tavern med många flera, och listan växer varje dag.

Dessutom kör WC en amerikansktillverkad Chevy Truck, dricker Budweiser-öl och är sponsrad av Martin Guitars ("made in the USA").

Georgette Jones

Georgette föddes in i den enda familj där både make och hustru är med i Hall of Fame, George Jones och Tammy Wynette. Hon har sjungit tillsammans med en eller båda av sina föräldrar sedan tre års ålder.

Hon spelade in sin första singel med sin pappa, "Daffy Come Home" när hon var tio år gammal, och framförde den senare det året på en HBO Special.

Georgette har spelat in tre CD:er med Heart of Texas Records:  A Slightly Used Woman, Strong Enough to Cry och en särskild hyllnings-CD till sin mamma,  Till I Can Make it On My Own. Hon har också spelat in tre CD:s  med Lennon Records: When Tractors Fly, This is Christmas och I Believe. På senaste tid hade Georgette äran att spela in en duett med Sammy Kershaw på hans nya CD som är en hyllning till hans pappa. De valde "Near You", som är en av Georgettes favoritduetter, skriven av hennes föräldrar.

Georgette har turnerat på Irland, i Europa, Asien och Kanada jämsides med sitt amerikanska turnéschema. Hon arbetar för tillfället på ny musik och flera olika projekt under året som kommer. Du kan hålla ögonen på Georgette på hennes Facebook, Twitter och Instagram.

James Intveld

James Intveld är född och uppvuxen i Los Angeles, och började sin karriär i tidig ålder genom att lyssna på och sjunga med till föräldrarnas skivor med Hank Williams Sr., Dean Martin, Lefty Frizzell och Elvis. Under country-punk-rörelsen på 80-talet arbetade Intveld på samma klubbar som Dwight Yoakam och Rosie Flores, där han spelade sin egen variant av rockabilly. Han gjorde ett så starkt intryck på Town South of Bakersfield-producenterna Pete Anderson och Dusty Wakeman, att de tog med honom i den andra volymen av denna samlingsserie.

James har sedermera köpt en bostad i Nashville, och är för närvarande på en turné där han lanserar sitt tredje soloalbum, Have Faith, på sin oberoende skivlabel Molenaart. Han fortsätter att bo och framträda i Los Angeles där allting tog sin början, och tillbringar resten av sin tid med att leva ut sina övriga karriärer som skådespelare och regissör. Han har nyligen avslutat filmandet av en independent-kortfilm med titeln "The Last Note." Hans lista på framträdanden på vita duken inkluderar Sean Penn's regissörsdebut "Indian Runner," "Thing Called Love" med River Phoenix, Billy Crystals HBO-produktion "61*," samt framträdanden tillsammans med Billy Bob Thorton i långfilmen "Chrystal." Besök gärna imdb.com för en lista på hans filmroller.

James är inplanerad för en turné i Danmark, Schweiz och Tyskland såväl som många amerikanska orter under 2016.

Weldon Henson

Weldon Henson är för countrymusiken vad en iskall öl är för en "lång, hård, varm dag" -- uppfriskande. Han behöver bara ta ett fåtal noter med sin stämma för att man ska veta att man bevittnar "the real deal." Han är en musiker som kan göra mer än rätt för sig på gitarren, och en låtskrivare som har levt sina texter, särskilt när det kommer till hans lastbilslåtar, som vittnar om hans uppväxt i hytten på familjens "big rigs" och kranar. Än så länge har han hyllat denna "way of life" genom att inkludera en "lastbilslåt" på vart och ett av hans tre album: hans debut 2008, Tryin' To Get By, Trouble For Me från 2009, samt hans senaste skiva, One Heart's Gone -- ett verk där hans barytonrösts mognad tydligt kommer fram. Men lastbilslåtar är bara förnamnet på denna erfarna songwriters repertoar. Bara titlarna på hans mest populära Texas-countryradiosinglar, "Tryin' To Get By," "Turned to the Bottle," och "Trouble For Me," låter ana de mångfaldiga livserfarenheter som resulterat i denna genuina artists lyriska produktion.

Trots en musikalisk uppväxt i Humble, Texas, började inte Weldons musikkarriär ta fart förrän under hans dagar i det amerikanska flygvapnet, och efter att han fått en gitarr och en rekommendation från sin farfar. Han har varit stationerad överallt från San Antonio till Abilene, från Utah till Korea, men har kallat Austin för sitt hem alltsedan sin pensionering från militären 2006.

Hensons shower tar dig tillbaka till den honky-tonk- och Texas-kultur som förde samman far- och morföräldrar, kombinerad med en mer modern rock'n'roll-attityd och approach.

Weldons hårdkokta, originella countrymusik kräver lika mycket energi från de dansande, som aldrig verkar lämna dansgolvet, som från Weldon och hans band. "Dansarna blev verkligen en del av vår show. Jag kan inte förklara vad det betyder för en musiker att se människor rusa till dansgolvet." Weldons repertoar av original- och coverlåtar är en av de mest omfattande i honky-tonk- och dancehall-svängen i Texas, vilket gör honom till ett populärt val för ägare av dansställen. Han har blivit en nutida favorit i den legendariska staden Luckenbach, Texas, och du kan skåda honom på hans veckovis återkommande framträdande på berömda Broken Spoke i Austin. Men var du än får syn på honom, var beredd att dansa swing, two-step, vals, och till och med polka till autentisk, splitterny honky-tonk-musik. Och sedan får du sitta ner och ta ett djupt andetag av originell och sann countrymusik.

Billy Yates

Billy Yates är en Nashville-baserad singer/songwriter. Hans låtar har spelats in av artister som Gerge Strait, Kenny Chesney, Sara Evans, Gary Allan, Joe Nichols, Chris Young, John Michael Montgomery, Daryle Singletary, The Oak Ridge Boys, Gene Watson, Rhonda Vincent, med flera.

Yates var även medskrivare till George Jones-klassikern "I Don't Need Your Rockin' Chair" samt den Grammy-vinnande låten "Choices."

Billy Yates är en erfaren underhållare och turnerar också ofta över hela Europa, där hans traditionella countrystil har skapat tusentals fans, som kommer till hans utsålda konserter i så gott som varenda europeiskt land. Han utsågs nyligen till ECMA Årets Manliga Sångare. Yates har den distingerade äran att vara en av de första amerikanska artisterna att framträda i Kinas forna huvudstad, Xian. Han är också den första amerikanska artisten som framträtt i den populära irländska TV-dokumentären Opry an luir, och är den första amerikanska artisten som spelat in musik på det traditionella irlänska språket gaeliska.

Billy Yates har släppt tio CD:er på sitt eget skivbolag M.O.D., bland annat hans senaste release, Favorites II, som släpptes i december 2015.